#20 – Requiem for a Dream (2000)
Requiem for a Dream är ett känslofullt drama i gränslandet mellan drömmar, hopplöshet, besvikelse och framtidshopp. Darren Aronofskys episka berättelse från år 2000 är en historia om fyra ambitiösa människors sökande efter en ljusare framtid. Men allt raseras av ett drogberoende som ballar ur.
Att den kvalar in på 20:e platsen över 00-talets bästa filmer, precis framför filmer som Babel, Ghost World, Fjärilen i glaskupan och Irréversible, får tas en fingervisning om att det här är en film som kommer att leva kvar i våra medvetanden under lång tid framöver.
/Nollnollfilm-redaktionen
Se filmen på Headweb.se
Alejandro González Iñárritu hade bland annat gjort (de enligt mig tokigt överskattade) filmerna 21 grams och Amores Perros innan han gav sig på Babel, men för mig var det som om bitarna föll på plats först i och med den senare. Han använder sig ofta av samma stilgrepp och ingredienser, där slumpen och parallella historier kanske är de allra viktigaste. Babel är ingen undantag, men här har han slipat det hela till perfektion – och det känns för en gångs skulle inte artyfarty-sönderklippt för sakens skull. När jag såg Babel första gången på fimsfestivalen i Cannes grät jag så mycket att det faktiskt droppade en tår i huvudet på mannen som satt framför mig (ja, det är ganska brant lutning i vissa av biograferna), och det tog lång tid innan den lämnade mitt huvud. Alltid lika fantastiska Cate Blanchett och den inte riktigt alltid like fantastiske Brad Pitt är väldigt, väldigt bra tillsammans i filmen, och Adriana Barraza som barnflickan är minst lika bra. Över alltihop vilar en för tittaren plågsam känsla av att saker kommer att gå riktigt mycket åt helvete.