På nollnollfilm.se presenterar vi listor på nollnoll-talets bästa filmer från Sveriges främsta skådespelare, regissörer, journalister och bloggare. Vi börjar med personliga listor och fortsätter med den stora nedräkningen med nollnoll-talets 20 bästa filmer, med start 1 december.
Nollnollfilm.se presenteras i samarbete med filmtjänsten Headweb.
Nu har vi äntligen kommit fram till förstaplatsen på listan, och där hamnar Eternal Sunshine of the Spotless Mind. En finurlig och mycket fin historia skapad av Michel Gondry och Charlie Kaufman.
Filmens huvudroll innehar Jim Carrey. Han spelar Joel som får reda på att hans före detta flickvän Clementine (Kate Winslet) har låtit radera alla minnen av honom och deras förhållande. Han bestämmer sig för att göra samma sak, men när raderingen väl har satts igång börjar han tänka på all kärlek och alla fina minnen som han inte vill bli av med. Han ångrar sig och försöker då gömma sina minnen med Clementine. Jim Carrey gör en av sina absolut bästa rolltolkningar, och visar att han kan göra helt andra grejer än vad vi är vana att se honom i.
Eternal Sunshine of the Spotless Mind är en fantasifull, romantisk kärlekshistoria med fantastiskt lekfulla scener från minnenas värld. En rörande och smart film, som vi vill se om och om igen. Nollnolltalets bästa helt enkelt.
Nollnolltalets näst bästa film är Lost in Translation, Sofia Coppolas helt fantastiska film med Bill Murray och Scarlett Johansson i huvudrollerna. En finstämd, lågmäld historia om två personer som råkar mötas på ett hotell i Tokyo.
Med otroligt vackra bilder, grym känsla och ett väl ihoppusslat soundrack, lyckas Sofia Coppola fängsla oss, och lämna oss fulla av kärlek. En fullständigt lysande film helt enkelt!
Nu börjar vi äntligen närma oss toppen på listan, och på tredje plats hamnar There Will be Blood, Paul Thomas Andersons mäktiga drama. I filmens centrum står Daniel Plainview, spelad av Daniel Day-Lewis. Plainview inser i slutet av 1800-talet att olja är källan till rikedom och beger sig med sin son till små samhällen i Kalifornien. Han tar snabbt ett järngrepp kring byn Little Bostons skygga medborgare, och lyckas komma åt oljan. Det enda som står i vägen för hans girighet är religionen. Byns präst sätter käppar i hjulet för Plainview, och det hela utvecklas snabbt till en intim uppgörelse mellan religion och entreprenörskap.
There Will Be Blood blev flerfaldigt Oscarsbelönad, och Daniel Day Lewis knep en av dem som bästa manliga huvudroll. Det är en otrolig film som kommer leva kvar länge, den är fantastisk på alla sätt.
På fjärde plats hamnar Hayao Miyazaki’s Oscarsbelönade Spirited Away. När Chihiro tillsammans med sina föräldrar råkar köra vilse på väg till sitt nya hem, så hamnar de istället på ett underligt ställe där hennes mamma och pappa förvandlas till grisar. För att rädda dem måste Chihiro ta anställning på ett badhus för gudar, i en värld befolkad av andar, drakar och en bister men vänlig man med sex armar.
Spirited Away är en otäck men otroligt vacker animerad japansk film. Det är en fantastisk, surrealistisk saga om kärlek, girighet, och vänskap.
På femte plats på vår lista hamnar den ultimata feelgood-filmen Amelie från Montmartre. En charmig och finurlig romantisk komedi av Jean-Pierre Jeunet. Audrey Tautou spelar Amelie, en annorlunda servitris som en dag slås av ett TV-inslag om Prinsessan Dianas död. Det ena leder till det andra, och Amelie får för sig att hon i hemlighet ska göra människorna i hennes närhet lyckligare.
Amelie från Montmartre är en otroligt detaljrik, påhittig och framförallt unik film om en kvinna med riktigt tokig fantasi. Fantastisk helt enkelt.
The Royal Tenenbaums är en fantastiskt berättad tragikomisk historia, som kretsar kring just Royal Tenenbaum och hans familj som han för längesedan har övergivit. När han blir utslängd från hotellet han bor på, påstår han att han är svårt sjuk, och att han vill träffa sin familj en sista gång. Dock så är hans familj ytterst tveksam till att träffa honom, då han under hela deras liv betett sig som ett stort svin.
Regissören och manusförfattaren Wes Anderson är en filmskapare olik någon annan. Han lägger ned ohyggligt mycket tanke på detaljer. Miljöer, färger, karaktärerna, manuset och musiken är alltid otroligt genomtänkt. Och The Royal Tenenbaums är inget undantag, den är en ren fröjd att se på. Missa absolut inte!
Mulholland Drive är på många vis en rak film som behandlar ämnen som förväntningar, misslyckanden, passion och svartsjuka. Men som i de allra flesta av David Lynchs filmer kan det vara svårt att hänga med i svängarna. Han får oss att tro att vi förstår, men lägger man inte märke till alla smådetaljer och subtila ledtrådar under filmens gång, är man som vanligt helt borttappad när upplösningen kommer.
Mulholland Drive är en fantastiskt vacker, suggestiv och spännande film, som innehåller allt en film ska och lite till. Se den fler än en gång, det kommer behövas.
På åttonde plats hamnar Bröderna Coens galet otäcka No Country for Old Men, som också hamnade på sextonde plats på Emma Gray Munthes lista över nollnolltalets bästa filmer.
Josh Brolin spelar Llewelyn Moss, en man som råkar komma över en stor summa pengar. Men det visar sig att han inte är den ende som är ute efter pengarna. Han får en minst sagt obehaglig lönnmördare efter sig, och nu börjar en katt och råtta-lek utan dess like.
No Country for Old Men är en fantastiskt snygg, långsam, och brutal thriller, som inte lämnar någon oberörd.
Ridley Scotts Gladiator är den ultimata äventyrsfilmen, maxad med spänning, action, blod och romantik. Den utspelar sig i Rom år 180, och Russell Crowe spelar Maximus, en general som får veta att Kejsaren vill ha honom som sin efterträdare. Kejsarens son får reda på detta och dödar sin far, samtidigt som han sänder bud om att Maximus och hans familj ska dödas. Han lyckas undkomma, men blir tillfångatagen av en slavhandlare, och han måste nu kämpa för sitt liv som Gladiator.
Gladiator är med sina fantastiska miljöer, och imponerande skådespelarinsatser helt klart en av 00-talets mäktigaste filmer, något liknande har du aldrig sett på vita duken!
I en avlägsen framtid, då människorna har förorenat jorden såpass så att den är obeboelig, är Wall-E ensam kvar och städar upp röran vi lämnade bakom oss. Andrew Stanton på Pixar, som tidigare har gett oss fantastiska filmer som Ett Småkryps Liv och Hitta Nemo, har än en gång levererat en film som lämnar oss förundrade över vad tekniken kan göra.
Wall-E ger oss en obehaglig och tankeväckande framtidsvision, samtidigt som den berättar en otroligt söt kärlekshistoria, om kärlek man inte trodde fanns. Pixar gjorde det igen!
Juno är en genomtänkt, sockersöt komedi om just Juno, highschooltjejen som råkar bli gravid. Hon bestämmer sig för att adoptera bort barnet till Mark och Vanessa, det tillsynes perfekta paret. Men allt eftersom Mark och Junos relation utvecklas, kompliceras adoptionen.
Juno hade lätt kunnat bli en moralkaka. Men med hjälp av ett smart manus, knivskarp dialog och fantastiskt skådespel, blir det aldrig sliskigt. Ellen Page är såklart strålande som Juno, och Michael Cera (som spelar killen som gjorde henne med barn) är charmigare än någonsin!
På tolfte plats hamnar Roman Polanski’s Pianisten. Ett hjärtskärande drama om pianisten och juden Wladyslaw Szpilman som medan nazisterna brer ut sig i Europa bor i Polen. När hans familj tillfångatas och skickas till arbetsläger lyckas han fly och gömmer sig i spillrorna av det som en gång var Warsawa.
Adrien Brody fick en Oscar för sin roll, och filmen fick ytterligare två välförtjänta Oscars för bästa manus och bästa regi. Pianisten är en osentimental och tankeväckande film, som behandlar andra världskriget på ett sätt du inte har sett förut. Missa inte!
I Guds Stad får vi följa ett gäng ungdomar i 60-talets Brasilien. De bor i slumområdet Cidade de Deus, där inget liv väger tungt och där droger och brutalt våld är en del av vardagen. Vi får följa “Raketen” som försöker slita sig loss ur gängverksamheten och uppfylla sin dröm om att bli fotograf, men att ta sig ur är svårare än man kan tänka sig.
Guds stad är hjärtskärande brutal och obehaglig, men samtidigt en mycket vackert berättad historia om ett av Brasiliens fattigaste områden där ingen går säker.
Dogville är en tung historia om människans grymhet och intolerans. Hur rädda vi är för förändring, och hur lätt rädsla blir till våld. Nicole Kidman spelar Grace, en kvinna som en kväll kommer till staden Dogville, jagad av gangsters. Befolkningen i byn tar motvilligt emot henne, och börjar efterhand bete sig mer och mer vidrigt.
Dogville är en annorlunda filmupplevelse, som griper tag och inte släpper förrän långt efter sluttexterna har rullat färdigt. Lars von Trier gjorde det igen. Se den och förundras!
Femtonde plats på listan tar Guillermo del Toro’s Pan’s Labyrint. En otroligt otäck, men samtidigt vacker historia som utspelar sig under det spanska inbördeskriget. I en överväxt labyrint i skogen möter den unga flickan Ofelia den underliga varelsen Pan, som hävdar att han känner till hennes hemliga identitet. Hon är reinkarnationen av Prinsessan Moanna, dotter till kungen av ett underjordiskt rike. Samtidigt härjar kriget utanför, och Ofelias styvfar, kapten Vidal, är allt annat än godhjärtad.
Pan’s Labyrint ligger snyggt i gränslandet mellan historiskt drama och fantasy. Den växlar mellan vackra scener med otroliga övernaturliga varelser, och brutala våldsscener, utan att kännas fel. Den liknar ingenting annat du sett.
Darren Aronofsky hamnar än en gång på vår Topp 20-lista. Denna gång med The Wrestler, en film om den avdankade brottaren Randy ”The Ram” Robinson, vars liv inte är som det en gång har varit. På 80-talet var han en storstjärna som publiken älskade, nu bor han i en husvagn med ett extrajobb i en livsmedelsbutik.
The Wrestler är ett vackert drama där Aronofsky lyckas fokusera på helt rätt saker. Mickey Rourke gör en otrolig insats som den hårde men oerhört sympatiske brottaren, och lämnar inte mycket plats åt någon annan.
På sjuttonde plats hamnar Richard Kellys lilla mästerverk Donnie Darko från 2001. Ett mörkt och skruvat drama om den på ytan normala tonåringen Donnie, som med hjälp av en osynlig vän, jättekaninen Frank, kan se in i framtiden. Men under sin intelligenta fasad, döljer sig Donnies tvångstankar och en mörkare värld än man kan ana.
Jake Gyllenhaal gör en grym insats som Donnie, och Patrick Swayze gör en av sina bästa prestationer någonsin, i sin roll som en smått obehaglig självhjälpsguru.
Donnie Darko är en fantastisk film, med ett lysande 80-talsromantiskt soundtrack. Se den gärna mer än en gång!
The Squid & the Whale är ett nattsvart skilsmässodrama som handlar om de två sönerna Frank och Walt som kommer i kläm, då deras föräldrar bestämmer sig för att bryta upp. Regissören och manusförfattaren Noah Baumbach baserade filmen på sina egna barndomsupplevelser, vilket ger den en fantastisk känsla av ärlighet, och är antagligen en av anledningarna till att manuset blev Oscarsnominerat.
Att Baumbach jobbat tajt med Wes Anderson märks tydligt, och det bidrar såklart med en typisk Anderson-känsla. Humorn och tonfallet känner vi igen från flera av hans filmer, men här ännu lite svartare.
The Squid & the Whale är ett vackert drama om en trasig familj och trasig kärlek. Absolut en film man inte får missa!
Roy Andersson är en av våra största filmregissörer. Förmågan att med de små medlen, de stora penslarna och de vida vinklarna sätta fingret på samhällsproblem och vår ständiga hets efter bekräftelse och lycka, gör honom unik. Han tar den lilla människans perspektiv, och medkänslorna svämmar över. Dessutom används humorn som ett vasst vapen.
Sånger från andra våningen är ett långsamt och utzoomat mästerverk från 2000 som man absout inte får missa. Svensk film när den är som allra bäst. Rolig, deppig och vacker!
Requiem for a Dream är ett känslofullt drama i gränslandet mellan drömmar, hopplöshet, besvikelse och framtidshopp. Darren Aronofskys episka berättelse från år 2000 är en historia om fyra ambitiösa människors sökande efter en ljusare framtid. Men allt raseras av ett drogberoende som ballar ur.
Att den kvalar in på 20:e platsen över 00-talets bästa filmer, precis framför filmer som Babel, Ghost World, Fjärilen i glaskupan och Irréversible, får tas en fingervisning om att det här är en film som kommer att leva kvar i våra medvetanden under lång tid framöver.
/Nollnollfilm-redaktionen
Mattias på Sydsvenskan tycker att 4 månader, 3 veckor och 2 dagar är decenniets näst bästa film.
1. Spirited Away (Hayao Miyazaki, 2001)
Peter Jackson får ursäkta men Miyazaki skapade årtiondets mest
storslagna filmupplevelse. Hjärta, action, humor och filmmagi – en fantasins triumf.
2. 4 månader, 3 veckor och 2 dagar (Cristian Mungiu, 2007) Se filmen på Headweb
Mungius starka abortdrama var höjdpunkten i en våg av fantastiska verk
från Rumänien. Nästintill perfekt filmkonst.
3. Irréversible (Gaspar Noé, 2002) Se filmen på Headweb
Film som bergochdalbana. Älska den. Hata den. Spy. Jubla. Oförglömlig,
även om man kanske vill glömma den.
5. Sånger från andra våningen (Roy Andersson, 2000) Se filmen på Headweb
En underbar påminnelse om att det fortfarande finns kontinenter kvar att upptäcka inom filmmediet.
6. Werckmeister Harmonies (Béla Tarr, 2000)
Apokalypsen kommer till en ungersk avkrok i form av en död val och en
mystisk prins. Svartvitt, suggestivt och så vackert att ögonen trillar ut.
7. Mulholland Dr. (David Lynch, 2001)
Lynchstämningen blir inte tätare än så här.
8. Fish Tank (Andrea Arnold, 2009)
Andrea Arnold infriar alla förväntningar från debuten ”Red Road” med
råge. Nu kan Ken Loach lugnt gå i pension.
10. A History of Violence (David Cronenberg, 2005)
Klinisk regi och knivskarp våldsanalys.
11. Barnet (Jean-Pierre & Luc Dardenne, 2005)
Mattias Oscarsson
12. Det vita bandet (Michael Haneke, 2009)
13. Babel (Alejandro González Iñárritu, 2006)
14. Direktören för det hela (Lars Von Trier, 2006)
15. In the Mood for Love (Wong Kar-Wai, 2000)
16. Ett rum i våra hjärtan (Nanni Moretti, 2001)
17. Me and You and Everyone We Know (Miranda July, 2005)
18. Sideways (Alexander Payne, 2004)
19. 24-Hour Party People (Michael Winterbottom, 2002)
20. Mannen utan minne (Aki Kaurismäki, 2002)
21. Bloody Sunday (Paul Greengrass, 2002) Se filmen på Headweb
22. Kill Bill Vol 2 (Quentin Tarantino, 2004)
23. Dark Water (Hideo Nakata, 2002)
24. The Fall (Tarsem Singh, 2006)
25. Bruno (Larry Charles, 2009)
Mattias Oscarsson är filmredaktör på Sydsvenska dagbladet.
Elephant är Martins favoritfilm de senaste 10 åren.
1. Elephant (Gus van Sant), 2003. Se filmen på Headweb.se 2. The Wrestler (Darren Aronofsky), 2008
3. Eternal sunshine of a spotless mind (Michel Gondry), 2004
4. Zoolander (Ben Stiller), 2001
5. Collateral (Michael Mann), 2004
6. Lost in translation (Sofia Coppola), 2003
7. The Ring (Gore Verbinski), 2002
8. Gladiator (Ridley Scott), 2000
9. Superbad (Greg Mottola), 2007
10. No country for old men (Bröderna Cohen), 2007
11. Blood diamond (Edward Zwick), 2006
12. Frozen river (Courtney Hunt), 2008. Se filmen på Headweb.se
13. El orfanato (Juan Antonio Bayona)
14. Das Leben der Anderen (Florian Henckel von Donnersmarck), 2006
15. Donnie Darko (Richard Kelly), 2001
16. Farväl Falkenberg (Jesper Ganslandt), 2006
17. The Blair witch project (Daniel Myrick, Eduardo Sánchez), (2000)
18. The Descent (Neil Marshall), 2005
19. Hotel Rwanda (Terry George), 2004. Se filmen på Headweb.se
20. Låt den rätta komma in (Daniel Alfredsson), 2007. Se filmen på Headweb.se
Martin Jern driver produktionsbolaget Dansk skalle. Han skrev manus till och regisserade Fjorton suger och håller just nu på med sin nästa film Odjuret.
Mullholland Drive är 00-talets bästa film enligt Niklas på Nöjesguiden.
1. Mulholland Drive (2001), Regi David Lynch
2. The Squid and the Whale (2005), Regi Noah Baumbach
3. Grizzly Man (2005), Regi Werner Herzog
4. Barnen som inte fanns (2004), Regi Hirokazu kore-eda
5. Eternal sunshine of the spotless mind (2006), Regi Michel Gondry
6. Capturing the Friedmans (2003), Regi Andrew Jarecki
7. Anchorman (2004), Regi Sam McKay
8. There will be blood (2007), Regi Paul Thomas Anderson
9. Unknown Pleasures (2002), Jia Zhangke
10. Children of Men (2007), Regi Alfonso Cuarón
11. 8 kvinnor (2002), Regi Francois Ozon
12. Lost in translation (2005), Regi Sofia Coppola
13. The Dark Knight (2008), Regi Christopher Nolan
14. Spirited away (2001), Regi Hayao Miyazaki
15. A mighty wind (2003), Regi Christopher Guest
16. This is England (2007), Regi Shane Meadows
17. De andras liv (2006) Regi Florian Henckel von Donnersmarck
18. I’m not there (2008), Regi Todd Haynes
19. Guds stad (2002), Regi Fernando Meirelles
20. The Royal Tenenbaums (2001), Regi Wes Anderson
14. Fog of War (The Fog of War: Eleven Lessons from the Life of Robert
S. McNamara), 2003
15. Crouching Tiger, Hidden Dragon (Wo hu cang long), 2000
16. The Royal Tenenbaums, 2001
17. Coraline och spegelns hemlighet (Coraline), 2009
18. Gladiator, 2000
19. Monsters Inc, 2001
20. Donnie Darko, 2001
Elin Larsson är filmkritiker på Metro. Just nu delvis mammaledig men jobbar vanligtvis som redaktör på tidskriften Swedish Film samt skriver om film lite här och var.
American Splendor är nollnoll-talets elfte bästa film enligt Maria.
1. 15th the feature (2003)
Jag är 18 år, punkare och ganska arg. Varenda filmbild i ››15 th the feature‹‹ är ett plåster på såren, en sista utväg. Den sydkoreanska guldvågen skvalpade redan då, flera år innan cthulu-äventryret ››The Host‹‹. För närvarande är jag 24 år, fortfarande arg. Detta är nollnolltalets ››Happy Together‹‹.
2. Juno (Jason Reitman, 2007)
Den dialogdrivna adoptionsprocessen blev en succé, och väckte debatt om unga mödrars valmöjligheter. I samband med att ››Juno‹‹ gick upp på bio vittrade Hollywood-trender om att det blev ”inne” att behålla sitt barn. När jag lyssnar på Kimya Dawsons ”Anyone Else But You” tänker jag på mina två bästa vänner. Vi såg ››Juno‹‹ tillsammans, befann oss i en us against the world period, breaking all the rules osv. Huruvida filmen å ena sidan glorifierar oplanerade graviditeter eller som andra sidan (abortmotståndarna) menar – att filmen visar att abort kan bli omoraliskt försvarbart – det vet jag ingenting om. Jag längtar efter mina vänner, tills vi hänger igen.
3. Persepolis (Vincent Paronnaud, Marjane Satrapi, 2007)
Plötsligt händer det. Stora förändringar kommer i svart-vita animationer. Jag såg den första visningen av ››Persepolis‹‹ på Stockholms filmfestival, samma år som jag gjorde mitt sjunde festivalsnurr, i vanlig ordning med festival-jobb av olika karaktär. Biosalongen släktes så där lampvis i taget. Tror att det var i samma stund som jag slängde upp dörrarna, Genom Marjanes ögon får vi följa vi kriget i Iran och jag funderar fortfarande på om det sekulära samhällets förvandling egentligen inte bara är en utopi i unga (revolutionära) Marjanes vardag. Hon är fantastisk och kan beskrivas som kraftfull och hjärtvärmande om vart annat. När jag är så där mitt uppe i det jag gillar allra mest och vet allt om allt, inbillar jag mig själv att jag kan uppfatta det extraordinära i det mesta.
Maria Georgieva
4. Marie Antoinette (Sofia Coppola, 2006)
5. Good Bye Lenin! (Wolfgang Becker. 2003
6. Ghost World (Terry Zwigoff, 2001)
7. At five in the afternoon (Samira Makhmalbaf, 2003)
8. There will be blood (Paul Thomas Anderson, 2008)
9. Videocracy (Erik Gandini, 2009)
10. Antichrist (Lars Von Trier, 2009)
11. American Splendor (Shari Springer Berman, Robert Pulcini, 2003) Se filmen på Headweb
Maria är filmare och skribent. Har arbetat med Stockholms filmfestival i åtta år, skrivit för papperstidningen Cinema. Jobbar för närvarande på Atmo med den svenska lanseringen av Tarik Salehs film Metropia.
Tara tycker att 4 månader, 3 veckor & 2 dagar från 2007, är 00-talets 20:e bästa film.
1. Älskar dig för evigt
Dogma när det är som bäst. Nära, hjärtskärande och så himla äkta. Susanne Biers otrohetsdrama vrider och vänder på alla ens uppfattningar om vad som är rätt och fel i kärlek. En film som gör ont, men ändå lämnar en med värme i hjärtat.
2. The Royal Tenenbaums
Så många spännande, knäppa, roliga, skadade, tragiska, smarta, hysteriska och underhållande karaktärer. Och så en grym story på det. Klart man smälter.
3. Little Miss Sunshine
Feel good med ett djup – och fylld av massa små och smarta detaljer som gör att man vill se den om och om igen. Ett tips: Kolla in i början av filmen när morsan ska käka isglass men råkar ta en lite för stor bit i munnen. Jag skrattade oavbrutet i tio minuter.
4. Du levandeSe den hos Headweb
5. This is EnglandSe den på Headweb
6. CrashSe den på Headweb
7. Dogville
8. De andras liv
9. Juno
10. Fjärilen i glaskupan
11. Big Fish
12. Darling
13. Brokeback Mountain
14. De ofrivilliga
15. Babel
16. Guds Stad
17. Scoop
18. Två dagar i Paris
19. Coraline
20. 4 månader, 3 veckor & 2 dagar Se den på Headweb
Tara Moshizi är journalist på tidningen City där hon jobbar med nöje och kultur. Hon hörs även ofta i P3. Twittter? Japp! @taramoshizi
Låt den rätte komma in är decenniets 10:e bästa film enligt Jocke.
1. Lost in translation (2003) – Imdb
Precis så där har jag suttit, och rullat in i Tokyo. Och jag har bott på Park Hyatt och känt mig precis sådär vilsen. Andra delar av filmen har jag inte upplevt first hand, men det gör det bara ännu bättre. Storytelling blir inte bättre än så här.
2. Gladiator (2002) – Imdb
Jag säger ju ofta att vi inte behöver en filmindustri. Att den har blivit fat and lazy och bara öser ut pengar för att den kan, inte för att den måste. Men den här filmen bevisar att det faktiskt kan finnas skäl till en mångmiljondollar-budget. Lite jobbigt att erkänna.
3. Bourne Ultimatum (2007) – Imdb
Jag gillar alla filmerna i serien, men att inte bara hålla stilen utan faktiskt göra en tvåa som är bättre än ettan och en trea som är helt magisk – är sjukt imponerade. Motbevisar Lex Bladerunner: det *går* att göra sequels.
Joakim var i slutet av 90-talet med och formade Sveriges internet och omnäms på sidan 38 i ”Internetrevolutionen: 1000 dagar som förändrade Sverige”. Idag driver han Mindpark och är lika mycket gigant på mediaområdet som Jan Gradvall är kritikergigant på kulturområdet.
Julia Skott är journalist på TV4Nyheterna och skriver om kultur, media, politik och annat lite varstans. Driver bloggen (för att jag säger det) och Twittrar fint.
1. Grizzly Man, 2005
